lördag 16 mars 2013

When there’s life ...

 

SKAM DEN SOM ger sig! Igår eftermiddag gick det nya läkarintyget iväg till både höger och vänster, så nu är det bara att luta sig tillbaka och ... invänta nästa avslagsrunda.

Det är inte utan att jag snart kan titulera mig proffs på det här. Och tänk, så mycket jag fått på köpet! Förutom mängder med juridisk kun­skap:

... en [skrämmande] inblick i kompetensen (?) hos republikens myn­dig­heter och in­stanser, med särskild tonvikt på Åland, vårt Åland,

... massvis med träning i både finska och engelska, eftersom det i vårt enligt lag tvåspråkiga land inte alltid låter sig göras att bli betjänad på sitt modersmål om detta, gud förbjude, råkar vara svenska,

... en totalhavererad tro på vårt lika värde inför lagen och, icke att för­glömma,

... mängder av nya, goda ovänner både högt och lågt.

Och vad jag verkligen fått lära mig, är att vår nation kryllar av makt­be­rusade småpåvar och, kretsande som vilsekomna satelliter runt dem, ett fot­folk, vars samlade IQ med god marginal torde understiga den hos en överbegåvad fiskmås. Så nog måste jag ändå säga att jag är en i sanning privilegierad män­niska!

Ja, jag menar, huru många äro icke de, som går genom livet utan att över­huvudtaget få vara med om någonting spännande..? Som, allt­medan decennium läggs till decennium, vecka efter vecka traskar på i sin mak­liga, förutsägbara lunk fram till fredagskvällen, då man i säll­skap av nära och kära, samtidigt som man göder sig med friterade rotsaker och fyller sig med ”nattvardsvin” av varierat slag, samlas runt den nutida altartavlan, för att i HD-kvalitet begapa hur ännu några medmänniskor villigt utsätter sig för vilket som helst mått av förnedring för att få sin stund i rampljuset.*)

[plats för en stor skopa ironi här, ett helt jävla lastbilslass]

Skämt åsido, så skulle det kännas rätt fint att snart få sitt normala liv tillbaka. För i motsats till vad folk, fä och försäkringsbranschen tycks tro, så är det ingen dans på ett högblankt ballroom-golv att vara in­snärjd i det s.k. sociala skyddsnätet. Man skär sannerligen inte guld med täljkniv eller lever livets glada dagar. Den energi man borde lägga på att tillfriskna och bli arbetsför går i sin helhet åt till att uppfinna nya överlevnadsstrategier, slåss med tygellöst snurrande papperskvarnar och koka soppa på en upphittad spik.

Dystra tankar en strålande vacker marsdag? Förvisso, men låt mig av­sluta med att, som Steffe, citera en mycket klok man, dvs doktor Gun­nar Norden­stam i Sverige:

Årets nobelpris i fysiologi borde naturligtvis ha gått till Fredrik Reinfeldt för hans upptäckt att inga sjukdomar varar längre än ett år – en upptäckt som saknar motstycke i medicinens historia.

* Där fick jag till det! Enligt LIX har den texten läsbarhetsindex 98, vilket inne­bär att den klassificeras som mycket svår, s.k. byråkratsvenska, hehe! :oD

fredag 15 mars 2013

”I brist på bröd får man äta limpa”

KANONVÄDER DÄR UTE, men bästa promenadkompisen har dragit till Island, av alla ställen. Som om vi inte skulle ha polarkyla så det räcker på den här ön? Men kul för henne förstås.

Och så har hon faktiskt lämnat både karl och hund efter sig, båda i be­hov av motion, så det löser sig nog ändå. ”I brist på bröd får man äta limpa”, hehe :o)

***

Gårdagens möte på AMS blev en intressant (?) upplevelse.

Igår var det den 14 mars. I rehabiliteringsplanen i läkarintyget från Pe­trea ingår att jag ska utredas av en s.k. arbetspsykolog. Kanon! Borde ha gjorts för över ett år sedan, men då nekade Pensions-Alandia (som sen dess har roat sig med att byta namn till Alandia Pensionsförsäkring) den åtgärden. Ett yrkesvägledande samtal på två à tre timmar skulle jag få, tack så jävla mycket.

Men nu finns det ändå en hake.

En seriös hake.

I den sysselsättningsplan som författades under gårdagen står det att undersökningen och bedömningen av min arbetsförmåga ska göras ”när det finns en ledig tid; senast 31.08.2013”. Men ... min AMS-hand­läggare upplyste mig om att psykologen sannolikt inte kommer att hin­na träffa mig före sommaren eftersom hon är seriöst överbokad, och sen blir det ju, som handläggaren konstaterade, semestertider.

Just så, ja.

Enligt läkarintyget är jag arbetsoförmögen t.o.m. 1 juli. Så hur går det då, om en arbetspsykologisk undersökning ännu inte gjorts före det..? Same procedure as always, skulle jag tro: papperskrig, mera pap­pers­krig och så ett par besvär ovanpå det.

Ja, jösses ...

Men idag är det fredag. Vanligt folk ska kanske roa sig hej vilt på Ma­riehamns litteraturdagar eller rentav ute på etablissemang. Själv ska jag slå mig lös med lite antibiotika och an­nat gott och blandat i pil­ler­väg och börja fila på en anmälan till Valvira. Tänk, att det fortfarande finns en instans jag inte behövt vända mig till förut.

Trevlig helg, hörni!

torsdag 14 mars 2013

Om att gå upp i varv

 

I FÖRRGÅR FICK jag med ens nog av stickning med yllegarn. Istället fiskade jag ur lådan med bomullsgarn upp början på en mormorsruta, som ska bli en sån där dubbel grytlapp som jag gjorde ett flertal av under fjolåret (leta i spalten till höger upp etiketten ”SÄLJES” för att kolla in dem).

Mellan virkvarven har i övrigt de senaste dagarna gått åt till kor­res­pondens med rehabiliteringsanstalten Petrea i Åbo, till att författa en formell anmärkning till överläkaren därstädes och till att formulera en lååång skrivelse till den gode (?) doktor, som är föremålet för min an­märkning. Ja, jösses ... Jag kan ärligt talat inte dra mig till minnes en enda sak som gått så där helt rätt från början under den nu drygt fyra år långa fars som min sjukfrånvaro urartat i.

Eller jo, förresten! Nu far jag med osanning, för en sak har gått rätt: koordinatordoktorn inom primärvården tog i augusti ifjol utan vidare diskussion det labprov för borrelia-antikroppar jag föreslog. Men i öv­rigt ... *suck!*

Det är därför som sånt här gör mig på lite extra gott humör:


Sk*t samma att jag fått nytt efternamn, för det är ändå budskapet som är det viktiga :o) Stort tack för denna högst oväntade mark­nads­föring, du Föglöbo!

Och idag har jag tid bokad hos AMS, för att fyra år försenat påbörja planeringen av min yrkesinriktade rehabilitering. Trist bara, att jag ännu tre månader efter slutförd rehabiliteringsundersökning inte har ett komplett, korrekt läkarutlåtande att visa upp :o( Fast det är ju klart, formellt sjukskriven är jag faktiskt ända till 1 juli, så det hinner kanske bli ordning med den saken tills dess? Och idag är det – jippii! – bara fem dagar kvar av den tredje, tunga antibiotikakuren!

måndag 11 mars 2013

Våren vs Vintern: 1-1

INATT SKVALPADE TEMPERATUREN runt -12° igen, så kom inte och snacka vår med mig ännu! Det enda vårtecknet so far är att jag gått lös på mina hibiskusar och vårbeskurit dem. Alla utom den som står i vardagsrumsfönstret på tillväxt och som med tiden ska bli en lika stor och ståtlig stamhibiskus som sin mamma.

Det som ses dingla från grenarna i mammablomman är ljusslingan från i julas. Det blir klart enklare att trassla bort den när ”trädkronan” nu blivit ordentligt tuktad. Och tänk, inte knipsade jag av sladden heller! :o)


Men annars är det vinter ännu. Utanför köksfönstret virvlar små korn av snö genom luften och skaren håller gården i ett stadigt grepp. Så det är bara att fortsätta med vintriga hantverk i ull, så länge som kylan håller i sig. Ett par pulsvärmare till är under produktion. Den här gång­en i rött, grått och grönt, som ger dem ett visst allmogestuk:


Annars kan jag meddela att jag för närvarande egentligen inte har lust med någonting. Nada, njet, nothing whatsoever. Men anmälan till Pa­tient­försäkringscentralen artar sig ändå, trots att jag är fucking fed up på att försöka ta mig framåt i den strida motströmmen. För ser ni, jag instämmer helt och fullt med Louise Hoffsten: Only the dead fish follow the stream!

söndag 10 mars 2013

Bara för att ...

... DEN ÄR SÅ hysteriskt rolig i all sin knasighet. Håll till godo!