Nu kom den!

DET ÄR VARKEN torrt och fluffigt eller i stor mängd, men nu kom den i alla fall, första snön på riktigt för i år. Mer än så här behöver det i är­lighetens namn inte bli heller, för det är bara det vita jag vill ha och alls inte i ett metertjockt lager.

Annat som kom idag, var mopsen Lucy. Hon tog Lilla A med sig ut på promenad och så hamnade de i ”Rucklet”. Lucy är Lilla A:s brorsas flickväns vovve och en rysligt alert och charmig sak. Men låter som en julgris gör hon, när hon snörvlar sig fram genom tillvaron.

Men nu har jag inte tid att sitta här och lägga ut texten. Strump­stick­orna kallar! Bara så ni vet, så får man av en uppriven damtröja stl. 36-38 ut fem par sockor stl. 40-41 och jag ska just lägga upp för den tionde sockan på raken. Puh ...

Finlands självständighetsdag

Man har så roligt som man gör sig
... när man varken är bjuden på presidentbal eller får nå’n flådig medalj.

En julklapp åt mig själv

ÄNDA SEDAN JAG ”blev med ruckel” sensommaren 2005 – och per au­tomatik också med ett antal äppelträd – har jag suktat efter en me­ka­nisk äppelskalare. Oändligt stora mängder frukt har under åren fått bli kompost, bara för att orken och tiden för att skala, kärna ur och göra något av alltsammans helt enkelt inte har funnits.

Så nu har jag slagit till; gett mig själv en lite tidig julklapp, som för­hopp­ningsvis ska bli till stor nytta och glädje under många år framöver – och som dessutom kan gå i arv till Lilla A, eftersom den knappast blir ut­sliten under den tid som återstår av mitt lilla liv :o)

Skulle jag nu bara till ett överkomligt pris lyckas lägga vantarna på en lika hett eftertraktad mustpress också, då skulle det min själ inte bli mycket äpplen som går till spillo hädanefter!

Snart är det jul ... och ljud

SÅ HAR VI då tagit oss igenom november, en grå och i år osedvanligt blåsig månad. November innebär, förutom äckligt väder, att statsrådet i Finland publicerar sina uppdaterade förordningar om hur bo­stads­bi­dra­gen i republiken ska beräknas. Så även i år, och i den som gäller det allmänna bostadsbidraget finner jag ingenting nytt och re­vo­lu­tio­ne­rande att läsa. Vad den biten anbelangar är det således same pro­cedure as last year (and all the years before that) som gäller.

Sagda förordning applicerar sedan goda vännerna på FPA enligt eget gottfinnande på sina beräkningar av de allra mest utsattas i riket an­hål­landen om hjälp till ett tak över huvudet, som motsvarar vad som stipuleras i Artikel 25 i FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna. Den nya förordningen tas i bruk den 1 januari 2014.

Från BJO har det inte hörts ett pip efter att han mottog mitt [senaste] brev i ärendet. Vågar man trots det hoppas på, att en korrigering av det lagstridiga förfarande som FPA år efter år ägnat sig åt, i all tysthet kommer att vara undanröjt när vi vänder årsblad i almanackan ..?

Här på Åland slår man upp i lokalpressen (Nya Åland 03.12.2013), att det i samband med en lagändring begåtts ett fel på det kommunala planet, som negativt berört c. 700 ensamförsörjare vid beräkningarna av deras utkomststöd. Illa nog, men inte lika illa som att närmare 200.000 medborgare i hela landet berörs av en grov feltolkning av lagen. Enligt statsrådets beräkningar erhåller 190.400 hushåll bo­stads­bidrag vid årsskiftet, ytterligare 6.000 vid utgången av 2014.

Så visst hoppas jag för deras vidkommande på ett under, även om jag inte lyfter något bostadsbidrag själv. Men eftersom jag inte anses vara värdig ett svar från justitieombudsmannaämbetet och eftersom t.o.m. den tandlösa, finländska pressen hukande tiger still under den stat­liga, höjda knytnäven ... tja, då det är det bara att inse, att det nya året sannolikt för med sig skrivning av ett klagomål till Europeiska dom­sto­len. För ger upp, det gör jag inte.

Det om det.

Julmånaden rullar på. Någon julstämning har inte infunnit sig i ”Ruck­let”, eftersom jag varit febrilt sysselsatt med att färdigställa ljud­boks­versionen av ”60+ och singel”. Igår kom det efterlängtade med­de­lan­det, att de färdigtryckta cd-skivorna och till dem hörande kar­tong­fick­orna har lämnat pressarna och är på väg. Så får jag drista mig till ett julklappstips och föreslå inköp av en rykande färsk, äktåländsk ljud- bok ..? Ett smakprov på Ruckelhäxans uppläsning återfinns sedan igår på YouTube.