söndag 6 april 2014

Om när saker och ting börjar komma till sin spets

DEN REDAN RIKTIGT röriga bostadsbidragshärvan blir allt mer till­trasslad vad tiden går. Det var illa nog, att jag för c. två och ett halvt år sedan uppdagade att FPA inte följer den finländska förordningen för hur det allmänna bostadsbidraget ska beräknas. Sjufalt värre skul­le det ändå bli, visade det sig alldeles nyss.

Nu är det nämligen så här, att Åland har egen lagstiftningsbehörighet när det gäller det allmänna bostadsbidraget. I den åländska lag­sam­ligen återfinner vi nämligen Landskapslag (1975:63) om tillämpning av lagen om bostadsbidrag och även en förordning: Förordning (1995:7) om skötseln i landskapet Åland av vissa ärenden som gäller bostadsbidrag.

I denna förordning fastslås det, att de förvaltningsuppgifter som följer av lagstiftningen om bostadsbidrag i landskapet Åland handhas av FPA enligt vad landskapsregeringen och FPA närmare avtalar.

Hoppsan då! Men något i förordningen omnämnt avtal mellan land­ska­pet Åland och FPA har jag inte lyckats hitta, så på vilka grunder är det då som FPA handhar förvaltningen av de allmänna bostadsbidraget i landskapet?

Och hur kan det komma sig, att FPA i alla sina beslut gällande all­män­na bostadsbidrag på Åland hänvisar till rikslagstiftningen, såväl L om bostadsbidrag som den av statsrådet årligen utgivna förordningen?? Inte en rad om någon åländsk lagstiftning så långt ögat kan nå.

I LL 1975:63 finns dessutom en ytterligt intressant paragraf, nummer fyra i ord­ningen. Den lyder som följer:

”4 §. (1993/118) Bestämmelserna om ändringssökande skall inte tillämpas i landskapet Åland.”

Hoppsan igen! Men hur kan det då komma sig, att varje gång man får ett beslut från FPA, så hänvisar de till Besvärsnämnden för social trygg­het om man vill söka ändring, i enlighet med 8 kap. i den finska lagen? Det är ju inte rätt på en fläck, ef­ter­som det torde vara antingen hos Ålands förvaltningsdomstol eller direkt hos landskapsregeringen man ska besvära sig.

Så, kära nån, den här soppan är sannerligen inte färdigkokt på bra länge ännu! Sedan är det ju även oerhört fascinerande, att man inte i en enda instans under hela den här långa resan verkat vara på det klara med Ålands särställning. Inte ens vid FPA:s distriktskontor på Åland, för fasiken! Än mindre har man förstås kunnat upplysa mig om saken, utan har istället låtit åren gå utan att några som helst åtgärder vidtagits och i hopp om att kärringen väl ska ge upp någon gång.

Otaliga är de gånger jag blivit idiotförklarad av både kreti, pleti och me­diamurvlar på min minst sagt uppförsbackiga väg mot upprättelse och rättskipning. Men skrattar bäst som skrattar sist. Att stämplas som kockobello av ovedersägligt ännu större korkskallar än en själv är än­då ett relativt lågt pris att betala för att få till stånd en korrigering av ett flertal uppenbara lagstridigheter!

F.ö. är undertecknad intelligensmässigt testad och godkänd – har t.o.m. papper på det – så det stör mig inte nämnvärt att iklädas dum­strut. Hur det för övriga aktörer i den här farsen står till med den sa­ken får väl nog med fog sägas vara öppet för diskussion.

2 kommentarer:

  1. Varför har du inte utbildat dig till advokat? Själv tappar jag tråden ganska fort och inser att jag skulle bli bortkollrad hur lätt som helst.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svaret är enkelt:

      Jag tillhör det flertal generationer ålänningar, som trots Ålands extrema särställning som enspråkigt svenskt landskap i republiken Finland, måste läsa finska ända från mellanskolan ända upp till studentexamen. Dessutom måste man på den tiden skriva detta ämne för att bli student, även om man valt inriktningen "lång matte", dvs dagens NV-linje.

      När det begav sig var jag, precis som min dotter är idag, en typisk naturvetare, definitivt ingen humanist. Jag hade lätt för kemi, fysik, matematik osv, men enorma problem med ffa finskan, som för mig var lika obegripligt som nygrekiska hade varit.

      Av den anledningen tog jag aldrig studenten, utan har istället på långa och krokiga vägar krånglat mig fram till en utbildning. Men porten till "rätt" akademisk bana förblev stängd så pass länge, att jag hann bli "för gammal" för att börja om på nytt och faktiskt få den utbildning jag från början velat ha.

      Addera dessutom det faktum, att vi här på ön aldrig haft tillgång till något som Komvux, för att kunna läsa in eller upp erforderliga gymnasieämnen. Av den och den förutnämnda orsaken är det många ytterst skärpta, och för akademiska studier lämpliga, individer som genom årtiondena "gått förlorade".

      Inte ens idag, i nådens år 2014, finns det här på Åland ett kvällsgymnasium. Så inte ens nu kan jag, om jag hade velat, läsa in gymnasiet och kasta mig över studier t.ex. till jurist.

      Egentligen borde man stämma landskapsregeringen - som på den tiden hette landskapsstyrelsen - för att denna tvångsfinska var tillåten på vår enspråkigt svenska ö ;o)

      Radera

Tackar, tackar, så kul att du har något att kommentera!